René Magritte i Wien
Submitted by admin on January 25, 2012 – 2:47 pm
Tyvärr använder man antagligen adjektivet surrealism under vår tid mest för att diskvalificera någonting. När allt kommer omkring så har surrealism, som är arvtagare av romantiken, antagligen varit den största samtida revolutionen. En rörelse vars främsta strävan har varit att frigöra människan från vanans spår och arbetets förtryck, ordningen, disciplinen och de kastrerande borgerliga värderingarna. För att ge tillgång till det verkliga livet igenom saker som det omedvetna, lusten, humorn, vanvördnaden, slumpen, konsten eller drömmarna, genom en magisk-poetisk-helig känsla för vår existens.
Ingenting sammanfattar antagligen rörelsens kärna bättre än den berömda meningen av poeten Paul Eluard “det finns andra världar, men de är i denna”, då deras strävan var att bidra till att bryta den principen av verklighet som var införd av en värld av rationella konventioner med aristotelisk grund, av medvetenheten som användes av den borgerliga världen som uppstod under den andra industriella revolutionen. Detta för att utöva sin blodiga diktatur, baserad på produktion, inkomster och pengar, för att ha tillgång till här och nu, i tillfällets omedelbarhet, istället för ett nyfiket och avgrundsdjupt liv, men oändligt mer vackert och innehållsrikt som definitivt känns värt det tillslut.
Ironiskt nog är paradoxen naturligtvis viktigt i surrealism, det är få konstnärer som har bidragit så mycket genom en serie outplånliga bilder som är en viktig del av kulturen och den samtida kollektiva medvetenheten, som visar springor och sprickor i väggen som andas liv och man kan se det där andra som den poetiska andan strävar efter och önskar, som arbetet av en belgisk konstnär i skepnad av grå kontorsråtta vid namn René Magritte /1898-1967).
För i själva verket, vem har lämnats oberörd då den sett pipan som inte är en pipa? Eller mannen som tittar sig själv i spegeln framifrån och endast finner avbilden av hans hals och rygg, vattenglaset som står i perfekt balans på ett öppet paraply, det krossade glaset vars bitar har delar av landskapet utanför som man ser på andra sidan fönstret, kärleksparet som kysser varandra med huvudet täckt av lakan, det konstanta överlappandet av motsatta plan (dag/natt, inne/ute, verklighet?/representering?) i hans tavlor, de provocerande sexuella referenserna som så ofta återkommer i hans verk?
Albertina Museet (http://www.albertina.at/) hyllar den tysta subversiva kraften av skaparen av dessa bilder, som fortfarande är intakt, och presenterar mer än 100 verk av Magrittes extraordinära arbete fram till den 26:e februari.
Paul Oilzum
Den här utställningen riktar in sig på mindre kända aspekter av den belgiska konstnärens liv och verk (inkluderat reklam arbeten, collage och filmer) och lägger en särskild vikt på hans relation med popkulturen, det handlar om en utställning som svårligen kommer lämna dig oberörd. Passa på att besöka Albertina Museet när du hyr lägenheter i Wien
Översatt av: Gaby
Kontakta mig
